Fredagmorgon och huvudet var tungt. Vet inte varför men så var det bara. Fick hyfsat mycket gjort i alla fall och for hem i god tid före jag skulle iväg norrut. Hann skriva början på Tjöck Tjurförenings blogg till och med. Bilresan gick relativt snabbt eftersom jag fyllde i mitt motionskort från jobbet. Tyckte jag fyllde i väldigt sanningsenligt, om dock med friare tolkningar. Jag menar står det "dans ½h" måste ju det man gör på dansgolvet i baren räknas. Det är dans i alla fall. Väl hemma kastade jag i mig några smörgåsar och sedan till min käre kusin på en kvällsöl.
Morning has broken in Tjöck City... Tänk vad skönt att vakna utan väckarklocka och höra fåglarna kvittra, på ett bra sätt. Jag vaknade dock onödigt tidigt, men gröten var redan kokad så inga bekymmer. Åt min morgongröt och sedan jobbade jag en bra stund. När jag blev sjuk i nacke och axlar av att jobba for jag och se på när Rasmus hade fotbollsträningar. Underbart att se barn sporta på sitt lekfulla sätt. Visst fanns de sådana barn som spelade helt på fullt allvar, men också sådana som tog spontana pauser och lagade sandkakor el. dyl. Lukas och jag sparkade boll en stund vid sidan av planen så vi inte skulle få kallt och trist. När träningarna tog slut for jag hem och jobbade vidare. På kvällen kom Rasmus och Lukas till oss, för Dick och Sara skulle på bankens nån grej. Vi lagade milkshake som vi sedan drack i lekstugan. Häftigare kväll kan man inte tänka sig. Senare for Andreas och jag via Jonas till Jan på förfest. Jonas hade med examenskonjak, men jag som körde kunde bara smaka pyttelitet. Synd med så god konjak... Sedan for vi till Tomas som hade haft grilkväll. Därifrån fortsatte vi till Corners Pub och när de andra for till Public House for jag hem och sova. Skjutsade ännu hem dem när Public House stängde.
Söndag hann jag just och just äta morgonmål förrän det var dags att börja tänka på lunch. Vi skulle upp till Vasa och se på lägenheter så därför blev det lite bråttom. En riktigt fin lägenhet såg vi och de andra var lite mera slitna. Sedan hem och äta några smörgåsar förrän det var dags att styra kosan mot Åbo. Försökte nog jobba i "pauserna" under dagens lopp, men fick ingen riktig arbetsro. Kom ner till Åbo och insåg att affärerna var stängda och det inte fanns mat i kylskåpet. Jag var på aftonpromenad till Domus med en tröja som Maria hade tappat och hittats tills oss på glöggrundan. Skulle även hämta Henriks eftersläppsbiljett men Sara svarade inte så det fick bli till en annan gång.
Måndagsmorgonen vaknade jag kl 06 och var pigg som bara den. Var även lite småhungrig så jag lagade havregrynsgröt, vilket var det ända morgonmålsaktiga som fanns. Jobbet gick upp och ner. Ena stunden hade jag Heureka! tillfällen, medan andra stod det helt still. Slutresultatet var ändå helt godkänt. Spaghetti och köttfärssås hos Anton och efteråt på ÖNs höstmöte. Luci fick ripuli efter mötet så kan va att maten inte var helt bra... Jag har ännu inte märkt något. Nu ska jag jobba vidare en stund förrän jag somnar och imorgon ska jag till ögonläkaren.
Monday, April 21, 2008
Thursday, April 17, 2008
mer än en vecka sedan senast
Mycket att rapportera men först länken till Dublinbilderna.
Tisdagen hade jag tid till min ögonläkare kl 8.20. Jag var där i god tid och satt och väntade. När jag läkaren väl undersökte mitt öga sa hon att jag har väldigt speciella ögon. Jag tackade och sa att många flickor brukar säga samma. Hon sa då att hon menade det helt proffessionellt och bara ena ögat. Mina färgpigment har nämligen börjat röra på sig. Det var inget att oroa sig för men kan ibland orsaka tryckförändringar i ögat. Jag skulle fortsätta med ögondropparna eftersom hon inte visste om det var iriten eller färgpigmentena som orsakade trycket i mitt öga. Ny kontroll om 2 veckor. Jobbet började relativt bra efter läkarbesöket och jag fick riktigt mycket gjort, men aldrig tillräckligt... Efter jobbet lagade vi pizza hemma hos oss. Kylskåpet känns så väldigt full när Thomas är på besök, men det är ju bara positivt att det finns mat. Tvättade massor med kläder för att ha när jag skulle till Sverige på DÖMD.
Tidig väckning på onsdag för att hinna jobba mycket, och det gjorde jag också. Ej heller på onsdagen lyckades jag jobba tillräckligt. Känns lite som att försöka springa världsrekord på 100m, baklänges och barfotad. Efter jobbet började jag lite smått plocka fram saker att packa, för att det inte skulle bli för stressigt på torsdagen. När vi ätit satt vi och diskuterade en stund framför TVn när plötsligt min telefon ringer. "Är du på väg till hamnen? Alla andra är här och väntar..." "Shit! Var det idag?!?" Kastade snabbt ner allt jag kom på skulle behövas medan jag ringde åt Nicke och frågade om han kunde skjutsa mig till hamnen. På under 15 minuter lyckades jag packa och ta mig ner till hamnen och Silja terminalen. Duschade, rakade mig och bytte kläder direkt jag kom till hytten. Sen var det Tax Free, salami och öl som gällde. Beräknade en öl-låda skulle räcka, eftersom det är ganska få tillfällen man får dricka egen sprit på DÖMD-helgen. Efter en förfest, toga-party och efterfest på båten var det dags att lägga sig.
Torsdagmorgon var det bara att hoppa ur sängen och ta dyna och lakan med sig, eftersom jag glömt packa med det. 2 helt intressant företagsbesök i Stockholm och sedan riktning Linköping. Jag sov en bit av resan eftersom natten innan blivit ack så kort. Under denhär resan tog också min öl-låda slut, som jag räknat skulle räcka hela helgen. Jag var tydligt törstigare än jag beräknat. Framme vid Kårallen fick vi våra 3 faddrar och jag, Jon, Oka och Martin for till Patrik. Vi dumpade våra grejer och gjorde oss klara för fulsittningen. Fulsittningen var väl som den brukar va, men kvällens höjdpunkt var helt klart Mora Träsk. 1000 fulla studerande som sjunger barnvisor med rörelser till tonerna av Mora Träsk. Helt obeskrivligt, det måste bara upplevas.
Vaknade på Patriks soffa och kände mig allt annat än pigg. DÖMD är inte till för att sovas bort så efter en stadig frukost började vi gå mot badhuset. Okas blåbärssnaps satt väldigt länge kvar i rapningarna och när man såg Borat-gänget tänkte det nästan komma upp tillbaka. Ingen olycka skedde dock, utan alla (utom Borat-gänget) kunde med hedern i behåll ta sig från badhuset några timmar senare. Jag lyckades yra iväg med ett annat lag till en mellanfest. När det var dags för Tintorundan kom mina lagmedlemmar och hämtade mig. Vi klarade hela rundan med Berras minibuss och jag klarade mig undan med ett plåster i pannan och ett hack i hårbottnen. Efter rundan var det dags för lagsitsen på [hg]. Efter det yrade jag iväg till den faddern som bodde närmast, det var dock inte någon av våra faddrar. Vaknade tidigt på morgonen och visste inte hur jag skulle hitta till Patrik. Ringde och fråga adressen och sedan var det bara att fråga sig fram. Väl framme så sov gänget ännu så jag lade mig och somnade pånytt. Vaknade i god tid för att hinna till pilkastningen men vår skjuts var lite försenad och vi hamnade stanna på Mäcken på frukost. När vi väl kom fram till Kårallen hade vårt lag redan fallit ur. De hade i vilket fall som helst mycket intressant att titta på och pröva på så vi var där ganska länge. DÖMD-skylten från 2006 hängdes upp tillbaka med en hälsning på. Sedan for vi in till Linköping centrum och yrade runt iklädda halare. Hem till Patrik för att duscha och ha youtube-förfest. Även nu var vi sena i starten så alla satt och hade ätit förrätten när vi kom in. Vi gick raka vägen upp på scen och tog emot applåderna. Maten var god, vinet bra, komikern sådär och sedan var sitzen slut. Efterfestbandet var bra och spelade många bra covers. Årets DÖMD-skylt var upphängd utanför väktarnas office, men med hjälp av inhyrd hjälp och en genomtänkt plan så lyckades vi ta den med till Finland iaf. Lyckan var total och det firades vilt. Lyckat med både mekanisk tjur och karaoke på en fest. Men så som allt annat roligt så måste även denna fest ta slut. Vi satte in oss i Berras och styrde mot Stockholm. Stor del av folket sov stor del av resan, men det är ganska väntat i dethär skedet av festandet.
Vi var framme i Stockholm i god tid på söndagmorogn så vi hann berätta många dåliga skämt förrän det var dags att gå ombord. Väl ombord var det Nukku-Matti som kallade. Efter en stunds sömn var vi till Tax-Free och köpte snus, sedan tillbaka till sängen. När vi äntligen var framme i Åbo så var man nog en slagen hjälte. Duschen på båten hjälpte inte alls och värsta av allt var att man genast måste packa upp eftersom en del av kläderna var fuktiga. Mitt i natten kom Jimmy med flyget från Polen och skulle sova ett par timmar, tills första bussen eller tåget till Vasa for.
Vaknade till lite när Jimmy for 02.30 tiden men somnade genast om och vaknade av väckarklockan. Måndagmorgon är alltid en vinnare, men var ändå fräsch och städad när jag gick iväg mot jobbet. Det gick ganska bra med tanke på omständigheterna och när jag kom hem hade Daniel lagat broiler-risröra åt ett helt kompani. Anton, jag, Daniel, Luci och Sandra blev mätta och då lämnade det ännu en portion. Tvättade kläder och städade upp lite mer, men disken fick stå ännu.
Tisdagen var det full fart redan från morgonen. Var på jobbet långt före 8 och jobbade på bra. På kvällen var Rob, Anton och jag ut med roller-blades första gången för säsongen. Jag har ännu stora bekymmer att bromsa men annars gick det helt okej. Efteråt ordnade jag upp Dublin-bilderna, diskade och jobbade.
Onsdag kändes inte som en alltför produktiv dag på jobbet. Var uppe i god tid men kom inte igång ordentligt. Hämtade wappbiljetter efter lunch och sedan möten från 13-16, så sen var det inte så mycket kvar av dagen. Daniel och Pia flög iväg till Barcelona på semester. Tur att jag hade bott i kappsäck i 2 veckor och varit i Barcelona, så jag inte var så avundsjuk. For på pizza med Luci och Anton och efter det hem och jobba. Nu var jag verkligen in the zone... Var nästan synd att jag hamnade sluta för att ögonen inte hölls upp mera, men jag ställde väckaren på 01 så jag skulle få fortsätta då. Kl 01 fortsatte jag jobba tills 04, då jag insåg att hela följande dag blir förstörd om jag inte lägger mig då.
Väckning kl 08 och upp till jobb. Ögonlockena var tunga men hjärnan gick på högvarv. Satt på jobbet ända till 19.30. Sedan hem och äta, tvätta och packa tills jag ska hemhem imorgon. Träffade på vår ofula granne i trappan och hon tackade för blåbärspajen. Jag hade ju redan glömt att jag förde dit paj, för det var så länge sedan. Eller ja, inte länge sedan i tid, men i händelser. Nu ska jag lägga mig så jag får allt klart på jobbet och får fara hemhem med gott samvete, fast nog tar ja ju hem laptopen...
Tisdagen hade jag tid till min ögonläkare kl 8.20. Jag var där i god tid och satt och väntade. När jag läkaren väl undersökte mitt öga sa hon att jag har väldigt speciella ögon. Jag tackade och sa att många flickor brukar säga samma. Hon sa då att hon menade det helt proffessionellt och bara ena ögat. Mina färgpigment har nämligen börjat röra på sig. Det var inget att oroa sig för men kan ibland orsaka tryckförändringar i ögat. Jag skulle fortsätta med ögondropparna eftersom hon inte visste om det var iriten eller färgpigmentena som orsakade trycket i mitt öga. Ny kontroll om 2 veckor. Jobbet började relativt bra efter läkarbesöket och jag fick riktigt mycket gjort, men aldrig tillräckligt... Efter jobbet lagade vi pizza hemma hos oss. Kylskåpet känns så väldigt full när Thomas är på besök, men det är ju bara positivt att det finns mat. Tvättade massor med kläder för att ha när jag skulle till Sverige på DÖMD.
Tidig väckning på onsdag för att hinna jobba mycket, och det gjorde jag också. Ej heller på onsdagen lyckades jag jobba tillräckligt. Känns lite som att försöka springa världsrekord på 100m, baklänges och barfotad. Efter jobbet började jag lite smått plocka fram saker att packa, för att det inte skulle bli för stressigt på torsdagen. När vi ätit satt vi och diskuterade en stund framför TVn när plötsligt min telefon ringer. "Är du på väg till hamnen? Alla andra är här och väntar..." "Shit! Var det idag?!?" Kastade snabbt ner allt jag kom på skulle behövas medan jag ringde åt Nicke och frågade om han kunde skjutsa mig till hamnen. På under 15 minuter lyckades jag packa och ta mig ner till hamnen och Silja terminalen. Duschade, rakade mig och bytte kläder direkt jag kom till hytten. Sen var det Tax Free, salami och öl som gällde. Beräknade en öl-låda skulle räcka, eftersom det är ganska få tillfällen man får dricka egen sprit på DÖMD-helgen. Efter en förfest, toga-party och efterfest på båten var det dags att lägga sig.
Torsdagmorgon var det bara att hoppa ur sängen och ta dyna och lakan med sig, eftersom jag glömt packa med det. 2 helt intressant företagsbesök i Stockholm och sedan riktning Linköping. Jag sov en bit av resan eftersom natten innan blivit ack så kort. Under denhär resan tog också min öl-låda slut, som jag räknat skulle räcka hela helgen. Jag var tydligt törstigare än jag beräknat. Framme vid Kårallen fick vi våra 3 faddrar och jag, Jon, Oka och Martin for till Patrik. Vi dumpade våra grejer och gjorde oss klara för fulsittningen. Fulsittningen var väl som den brukar va, men kvällens höjdpunkt var helt klart Mora Träsk. 1000 fulla studerande som sjunger barnvisor med rörelser till tonerna av Mora Träsk. Helt obeskrivligt, det måste bara upplevas.
Vaknade på Patriks soffa och kände mig allt annat än pigg. DÖMD är inte till för att sovas bort så efter en stadig frukost började vi gå mot badhuset. Okas blåbärssnaps satt väldigt länge kvar i rapningarna och när man såg Borat-gänget tänkte det nästan komma upp tillbaka. Ingen olycka skedde dock, utan alla (utom Borat-gänget) kunde med hedern i behåll ta sig från badhuset några timmar senare. Jag lyckades yra iväg med ett annat lag till en mellanfest. När det var dags för Tintorundan kom mina lagmedlemmar och hämtade mig. Vi klarade hela rundan med Berras minibuss och jag klarade mig undan med ett plåster i pannan och ett hack i hårbottnen. Efter rundan var det dags för lagsitsen på [hg]. Efter det yrade jag iväg till den faddern som bodde närmast, det var dock inte någon av våra faddrar. Vaknade tidigt på morgonen och visste inte hur jag skulle hitta till Patrik. Ringde och fråga adressen och sedan var det bara att fråga sig fram. Väl framme så sov gänget ännu så jag lade mig och somnade pånytt. Vaknade i god tid för att hinna till pilkastningen men vår skjuts var lite försenad och vi hamnade stanna på Mäcken på frukost. När vi väl kom fram till Kårallen hade vårt lag redan fallit ur. De hade i vilket fall som helst mycket intressant att titta på och pröva på så vi var där ganska länge. DÖMD-skylten från 2006 hängdes upp tillbaka med en hälsning på. Sedan for vi in till Linköping centrum och yrade runt iklädda halare. Hem till Patrik för att duscha och ha youtube-förfest. Även nu var vi sena i starten så alla satt och hade ätit förrätten när vi kom in. Vi gick raka vägen upp på scen och tog emot applåderna. Maten var god, vinet bra, komikern sådär och sedan var sitzen slut. Efterfestbandet var bra och spelade många bra covers. Årets DÖMD-skylt var upphängd utanför väktarnas office, men med hjälp av inhyrd hjälp och en genomtänkt plan så lyckades vi ta den med till Finland iaf. Lyckan var total och det firades vilt. Lyckat med både mekanisk tjur och karaoke på en fest. Men så som allt annat roligt så måste även denna fest ta slut. Vi satte in oss i Berras och styrde mot Stockholm. Stor del av folket sov stor del av resan, men det är ganska väntat i dethär skedet av festandet.
Vi var framme i Stockholm i god tid på söndagmorogn så vi hann berätta många dåliga skämt förrän det var dags att gå ombord. Väl ombord var det Nukku-Matti som kallade. Efter en stunds sömn var vi till Tax-Free och köpte snus, sedan tillbaka till sängen. När vi äntligen var framme i Åbo så var man nog en slagen hjälte. Duschen på båten hjälpte inte alls och värsta av allt var att man genast måste packa upp eftersom en del av kläderna var fuktiga. Mitt i natten kom Jimmy med flyget från Polen och skulle sova ett par timmar, tills första bussen eller tåget till Vasa for.
Vaknade till lite när Jimmy for 02.30 tiden men somnade genast om och vaknade av väckarklockan. Måndagmorgon är alltid en vinnare, men var ändå fräsch och städad när jag gick iväg mot jobbet. Det gick ganska bra med tanke på omständigheterna och när jag kom hem hade Daniel lagat broiler-risröra åt ett helt kompani. Anton, jag, Daniel, Luci och Sandra blev mätta och då lämnade det ännu en portion. Tvättade kläder och städade upp lite mer, men disken fick stå ännu.
Tisdagen var det full fart redan från morgonen. Var på jobbet långt före 8 och jobbade på bra. På kvällen var Rob, Anton och jag ut med roller-blades första gången för säsongen. Jag har ännu stora bekymmer att bromsa men annars gick det helt okej. Efteråt ordnade jag upp Dublin-bilderna, diskade och jobbade.
Onsdag kändes inte som en alltför produktiv dag på jobbet. Var uppe i god tid men kom inte igång ordentligt. Hämtade wappbiljetter efter lunch och sedan möten från 13-16, så sen var det inte så mycket kvar av dagen. Daniel och Pia flög iväg till Barcelona på semester. Tur att jag hade bott i kappsäck i 2 veckor och varit i Barcelona, så jag inte var så avundsjuk. For på pizza med Luci och Anton och efter det hem och jobba. Nu var jag verkligen in the zone... Var nästan synd att jag hamnade sluta för att ögonen inte hölls upp mera, men jag ställde väckaren på 01 så jag skulle få fortsätta då. Kl 01 fortsatte jag jobba tills 04, då jag insåg att hela följande dag blir förstörd om jag inte lägger mig då.
Väckning kl 08 och upp till jobb. Ögonlockena var tunga men hjärnan gick på högvarv. Satt på jobbet ända till 19.30. Sedan hem och äta, tvätta och packa tills jag ska hemhem imorgon. Träffade på vår ofula granne i trappan och hon tackade för blåbärspajen. Jag hade ju redan glömt att jag förde dit paj, för det var så länge sedan. Eller ja, inte länge sedan i tid, men i händelser. Nu ska jag lägga mig så jag får allt klart på jobbet och får fara hemhem med gott samvete, fast nog tar ja ju hem laptopen...
Wednesday, April 9, 2008
Dublin, del 2
Blev inget annat än sängliggande på torsdagen. En kort resa till affären och köpa yoghurt på kvällen, det var allt. På natten hade jag svårt att sova eftersom nacken, ryggen, benen och huvudet var sjukt efter att legat hela dagen. Till och med armbandet störde så tills den milda grad att jag tog av det mitt i ilskan på natten. Var snudd på omöjligt att få på det tillbaka på morgonen, så jag har nog varit ganska arg...
Fredagen var dock magen bättre i skick så jag beslutade mig att detta skulle bli parkernas och grönområdenas dag. Morgonmålsyoghurt och så iväg till St Stephens Park och Merrion Square. Mycket fina parker med både lugn och ro samt lekande barn, i samma paket. Tjöck TV fick sitt första sångframträdande när jag stämningsfullt sjöng: "Jag vill ha en egen pilar..." inspirerad av en önskebrunn i parken. Var också till Dublin Castle, men missförstod jag inget så var det ingenting att se. Jag fick även en toast, som damen med våld skulle sätta franskisar till. Jag beställde en toast med skinka och ost. Damen i kassan sa att toastarna kommer som en måltid med sallad och franskisar. Jag som jut börjat få i mig fast mat tyckte inte franskisar var en så god idé, så jag sa hon fick lämna bort dessa. Damen så ett de ingår i priset. Jag sa att jag betalar fullt pris, men att jag inte behöver franskisar. "But they are part och the dish...". "Whatever makes you happy", sa jag och väntade snällt på min toast med sallad och franskisar. Ingen har tvingat på mig senap på hamburgaren om jag sagt jag inte vill ha senap, fastän det ingår i priset... På kvällen träffade jag ett par kanadensare från Vancouver som bodde i samma rum. Vi for och åt till en lokal pub där de hade jättegod mat. Synd bara att jag bara orkade med en tredjedel av min portion pga. att jag inte ätit just något alls på jättelänge. Sedan via hostelet och senare for jag och David på en öl till en hotellbar vid ån.
Lördagen började med banan och youghurt utanför Gresham Hotel, där jag skulle hoppa på minibussen för dagsutflykten. Landskapen vi såg var jättefina, nästan sagolika. Jag träffade på 4 au pairer som var mer eller mindre franska. 2 från frankrike men här som au pair, 1 från Irland men varit som au pair i Frankrike samt 1 som var i Dublin som au pair men hemma från England. Vi kom bra överens ända tills det började hagla... "Stupid Finnish tourist bringing cold and nasty weather with you." Allt var förstås på skoj. Vi såg dalen där Braveheart spelades in, Dublinbornas torvtag, Hellsgate-stugan, gamla kyrkor, Excalibur sjön, fredsmäklarhus, konstgjorda sjöar... Allt mellan himmel och jord, och detta guidade vår chaufför Steven oss genom. Tillbaka på hotellet for jag, David och HT på middag till en italiensk restaurang. Efter middagen for de hem och sov, medan jag fortsatte ut i Temple Bars nattliv. Jag träffade på ett gäng holländare som jag beslöt att ansluta mig till. Skojigt värre! Hemma på hostellet väckte jag HT som hade tidigt flyg att passa och sedan satte jag mig med ett gäng engelsmän och drack tjeckiskt öl. Ena hade fått sin resa för £2,50, med alla avgifter inräknade. Ryanair hade haft kampanj så man inte betalade några taxes and fees, vilket ledde till det mycket förmånliga priset.
Vaknade av att de började byta sängkläder i sängarna. Hade lagt in öronproppar på natten så detta var det första ljud jag hörde. Hoppade i kläderna, köpte frukost och hoppade på turistbussen, vilka inte verkade kolla datum för biljetterna överhuvudtaget. Hoppade av så långt söderut man slapp och fortsatte med riktning solen. Kom fram till det jag sökte, nämligen kanalen som byggts för varutransport men som nu mest skeppade turisternas båtar genom landet. Området var jättefint men husena varierade kraftigt i storlek och skick från kvarter till kvarter. Ena kvarteret lyxhotell, följande förfallna småhus... När jag blev trött och hungrig av att ströva runt, hittade jag gudfaderns pizzeria. "We know where you live, and bring the pizzas there for free." Inga höjdarpizzor, men helt okej. Tillbaka till hotellet på powernap, dusch och packning, sedan till en bar där de hade uppvisning av traditionell irländsk dans, typ Riverdance. Mäktigt! Min drömkvinna ska ha Michael Monroe-hår, dansa riverdance, spela gitarr och sjunga. Är det för mycket begärt?!
Gaaah! Omänsklig väckning och bara att hoppa upp för att inte missa flyget. Tog flygbussen till flygfältet och checkade in. In-checkningssystemet klarade inte av å,ä,ö så det tog en stund längre att få mitt boardingcard. Nästa gång heter jag Mathias Karla... Via security och lite affärer for jag till min gate och somnade. Sov även en god stund på planet och när jag vaknade hade jag domnat ut i båda armarna. Försökte få mina armar bort från det utfällbara bordet men insåg snabbt att det bara såg skrattretande ut, så jag väntade tills de kom till liv igen. Landade i dimman i Tammerfors och hoppade direkt på bussen till tågstation. På tågstation åt jag en kebab samt fick en tillsägelse för att jag tagit för många servetter. 2 räcker bra om man ska äta en rullakebab. Hamnade dock hämta mera sen efterhand. Tåget tillbaka till Åbo och sedan hem och äta ungskorv med potatismos. God finsk mjölkorv, ingen europeisk köttkorv här inte. På kväälen var det ishockeyfinal.
Fredagen var dock magen bättre i skick så jag beslutade mig att detta skulle bli parkernas och grönområdenas dag. Morgonmålsyoghurt och så iväg till St Stephens Park och Merrion Square. Mycket fina parker med både lugn och ro samt lekande barn, i samma paket. Tjöck TV fick sitt första sångframträdande när jag stämningsfullt sjöng: "Jag vill ha en egen pilar..." inspirerad av en önskebrunn i parken. Var också till Dublin Castle, men missförstod jag inget så var det ingenting att se. Jag fick även en toast, som damen med våld skulle sätta franskisar till. Jag beställde en toast med skinka och ost. Damen i kassan sa att toastarna kommer som en måltid med sallad och franskisar. Jag som jut börjat få i mig fast mat tyckte inte franskisar var en så god idé, så jag sa hon fick lämna bort dessa. Damen så ett de ingår i priset. Jag sa att jag betalar fullt pris, men att jag inte behöver franskisar. "But they are part och the dish...". "Whatever makes you happy", sa jag och väntade snällt på min toast med sallad och franskisar. Ingen har tvingat på mig senap på hamburgaren om jag sagt jag inte vill ha senap, fastän det ingår i priset... På kvällen träffade jag ett par kanadensare från Vancouver som bodde i samma rum. Vi for och åt till en lokal pub där de hade jättegod mat. Synd bara att jag bara orkade med en tredjedel av min portion pga. att jag inte ätit just något alls på jättelänge. Sedan via hostelet och senare for jag och David på en öl till en hotellbar vid ån.
Lördagen började med banan och youghurt utanför Gresham Hotel, där jag skulle hoppa på minibussen för dagsutflykten. Landskapen vi såg var jättefina, nästan sagolika. Jag träffade på 4 au pairer som var mer eller mindre franska. 2 från frankrike men här som au pair, 1 från Irland men varit som au pair i Frankrike samt 1 som var i Dublin som au pair men hemma från England. Vi kom bra överens ända tills det började hagla... "Stupid Finnish tourist bringing cold and nasty weather with you." Allt var förstås på skoj. Vi såg dalen där Braveheart spelades in, Dublinbornas torvtag, Hellsgate-stugan, gamla kyrkor, Excalibur sjön, fredsmäklarhus, konstgjorda sjöar... Allt mellan himmel och jord, och detta guidade vår chaufför Steven oss genom. Tillbaka på hotellet for jag, David och HT på middag till en italiensk restaurang. Efter middagen for de hem och sov, medan jag fortsatte ut i Temple Bars nattliv. Jag träffade på ett gäng holländare som jag beslöt att ansluta mig till. Skojigt värre! Hemma på hostellet väckte jag HT som hade tidigt flyg att passa och sedan satte jag mig med ett gäng engelsmän och drack tjeckiskt öl. Ena hade fått sin resa för £2,50, med alla avgifter inräknade. Ryanair hade haft kampanj så man inte betalade några taxes and fees, vilket ledde till det mycket förmånliga priset.
Vaknade av att de började byta sängkläder i sängarna. Hade lagt in öronproppar på natten så detta var det första ljud jag hörde. Hoppade i kläderna, köpte frukost och hoppade på turistbussen, vilka inte verkade kolla datum för biljetterna överhuvudtaget. Hoppade av så långt söderut man slapp och fortsatte med riktning solen. Kom fram till det jag sökte, nämligen kanalen som byggts för varutransport men som nu mest skeppade turisternas båtar genom landet. Området var jättefint men husena varierade kraftigt i storlek och skick från kvarter till kvarter. Ena kvarteret lyxhotell, följande förfallna småhus... När jag blev trött och hungrig av att ströva runt, hittade jag gudfaderns pizzeria. "We know where you live, and bring the pizzas there for free." Inga höjdarpizzor, men helt okej. Tillbaka till hotellet på powernap, dusch och packning, sedan till en bar där de hade uppvisning av traditionell irländsk dans, typ Riverdance. Mäktigt! Min drömkvinna ska ha Michael Monroe-hår, dansa riverdance, spela gitarr och sjunga. Är det för mycket begärt?!
Gaaah! Omänsklig väckning och bara att hoppa upp för att inte missa flyget. Tog flygbussen till flygfältet och checkade in. In-checkningssystemet klarade inte av å,ä,ö så det tog en stund längre att få mitt boardingcard. Nästa gång heter jag Mathias Karla... Via security och lite affärer for jag till min gate och somnade. Sov även en god stund på planet och när jag vaknade hade jag domnat ut i båda armarna. Försökte få mina armar bort från det utfällbara bordet men insåg snabbt att det bara såg skrattretande ut, så jag väntade tills de kom till liv igen. Landade i dimman i Tammerfors och hoppade direkt på bussen till tågstation. På tågstation åt jag en kebab samt fick en tillsägelse för att jag tagit för många servetter. 2 räcker bra om man ska äta en rullakebab. Hamnade dock hämta mera sen efterhand. Tåget tillbaka till Åbo och sedan hem och äta ungskorv med potatismos. God finsk mjölkorv, ingen europeisk köttkorv här inte. På kväälen var det ishockeyfinal.
Thursday, April 3, 2008
Dublin, del 1
Fredagmorgon steg jag också upp tidigt och for till jobbet. Maiju ringde när hon kommit hem och meddelade att hon fortfarande hade jätteont och undrade vad hon kunde göra. Hon hamnade ringa sin pappa, som ringde sjukhuset, som sa att hon bara är känslig för smärta. Skoj... På kvällen for jag på öl till Bristol med Daniel och Lindin.
Hade beslutat att jag inte skulle sätta väckaren att ringa på lördagsmorgonen, men vaknade i alla fall halv 8. Åt morgonmål och for till jobbet och jag kom t.o.m. ihåg lunchen. Jobbet flöt på bra och 4-tiden var jag nöjd att fara hem. På kvällen hade Joel och Jatta inflyttningsfest med avslutning på ÅD. Riktigt skoj, och vi orkade t.o.m. med en liten efterfest.
Efterfesten satt ännu i kroppen när jag vaknade på söndagen. Pia och Daniel hade lagat mat hos Pia så jag for dit och äta. Tog en lonkero efter maten, vilket satte igång en bikupa i huvudet. For hem och sov några timmar på soffan. Vaknade och packade allt jag skulle ha med till Dublin och sedan gick jag och sov igen.
Måndagmorgon kvart före sju ringde väckarklockan och jag hoppade ur sängen. Nu var jag på väg! Hoppade över morgonmål men duschade och kollade att jag hade allt jag behövde. Började traska mot tågstation och väl framme köpte jag biljett till Tammerfors och åt en smörgås. Sov stor del av tågresan och framme i Tfors tog jag bussen till flygfältet. Efter check-in tog jag en smörgås och en lonkero i cafét. Sov stor del av flygresan så plötsligt var vi bara framme i Dublin. Tog en Airlink-buss till centrum och lyckades hoppa av vid rätt station! Hade sagt till chauffören att han måste hojta till när vi var på rätt hållplats, så han meddelade alla hållplatsers namn. Checkade in på the Bunkhouse och begav mig ut i Dublins livliga stadsliv. Hittade ett fish n chips ställe som såg hyfsat ut, men maten var ändå äcklig (misstag 1?). Vandrade runt i stan, ända ut till Guinness fabriken. På vägen tillbaka stannade jag på min första Guinness, vilket var lika gott som förväntat och sedan vidare till Temple Bar. Ringde nära och kära och meddelade att jag var välbehållen. Hittade en stackars övergiven gatumusikant som jag beslutade mig för att underhålla. Jag köpte en öl och satte mig och önskade låtar av musikanten, som mer än gärna spelade alla mina önskemål. Det råkar också vara Dublifest nu, vilket är ett sportsevenemang för brittiska universitet. Verkar vara lika sportinriktat som DÖMD är dartinriktiat. De ska klä ut sig till olika teman varje kväll när de far ut på krogen. Huliganer, Robin Hood och sjuksköterskor tror jag var teman denna kväll. När jag fick kallt fortsatte jag till the Temple Bar och träffade där en Andreea, en rumänsk flicka. Pratade över en Guinness men sen måste hon gå, för hon hade jobb följande dag. Jag beslutade mig att ta en Guinness till och träffade då en italiensk kille, som jag inte minns vad han hette. Han var dock överlycklig att höra jag kunde spanska, eftersom hans engelska inte var så stark... Heh, ett tag sedan jag försökt kommunicera på spanska, så sist å slutligen talade jag engelska och han en blandning av spanska och engelska. När det var dags att gå hem beslutade jag mig att ta en kebab på vägen. Frågade ordningsvakten var man får bra kebab och han rekommenderade Abra Kebabra, vilket är en kebabkedja här på Irland. Beställde en rullakebab och började äta (misstag 2?). Kebaben smakade som maten i Marocko, vilket inte är ett gott betyg. Antagligen en blandning av får, get, kamel och häst...så smakade det i alla fall. Tvingade i mig halva och sedan gick jag hem.
Vaknade onödigt tidigt på tisdag och gick ner till köket på frukost. Magen kändes lite småkonstig, men morgonmålet smakade i alla fall. Ägg, korv, bacon, té och toast slank ner och efter det var jag proppmätt (misstag 3?). Duschade (med persikohandtvål och min 30cm x 30cm Guinnesshanduk, eftersom jag glömt handuk, shampo och tvål och de stora handukarna var snuskigt dyra) och började traska mot centrum, men stegen var ganska långsamma p.g.a. jordbävningen i min mage... Gick till Trinity College och såg book of Kells, vilken enligt min kära far är ett måste när man är i Dublin. Träffade på konstigt vänliga engelska pensionärer som frågade om jag ville gå förbi deras pensionärsförening i biljettkön. Jag tackade, men sa att jag inte har bråttom någonstans. De började fråga varifrån jag var och jag sa från Finland, där pensionärerna tränger sig före i kön. De skrattade och berättade om allt mellan himmel och jord. Köpte en studerandebiljett och gick in. Tyckte det var konstigt att de inte frågade studiekort, utan bara varifrån jag var. Häpnadväckande mängd gamla och dammiga böcker de hade där. Sedan vidare till Guinness-fabriken. Även här kom jag in med studierabatt genom att svara på frågan: "Where are you from?" Guinness-fabriken var inte så fantastisk som jag hoppats på, men man fick en gratis Guinness i panorama-baren efteråt. Här mötte jag mera pensionärer, den här gången amerikanska. De frågade ut mig om allt mellan himmel och jord och jag svarade enligt bästa förmåga. Sedan fick jag smaka på en saltad kringla med senap på, som lär vara en amerikansk specialitet. Jag åt med god min, fastän det inte var särskilt gott (misstag 4?). Hoppade på turistbussen som snurrar runt i stan där busschauffören faktiskt frågade om jag har studiekort. "Yes, one moment" sa jag och började gräva fråm det ur byxfickan, men busschauffören viftade bort mig och sa det är okej. Chauffören guidade oss runt i Dublin och drog vitsar så mycket han orkade. Jag hoppade av vid Jameson destilleriet. Här räckte det med att svara jag var från Finland för att på studierabatt. Intressant rundtur och efteråt fick vi varsitt glas Jameson att provsmaka. Nu började situationen i min mage vara ohållbar så jag beslutade mig för att återvända till the Bunkhouse. Denhär guidande busschauffören sjöng i högan sky, istället för att berätta vitsar. Gick via Burger King (tänkte man kan lita på internationella snabbmatskedjor, misstag 5?) före jag gick och lade mig i hostelet. På kvällen träffade jag på Patrick och Alyson, syskon från USA, i samvarorummet. De var sådana människor att man började le av att bara se på dem. De hade varit på dagsutflykt på dagen och var nu på väg på mat/öl. Det var deras sista dag i Dublin så jag beslutade att det var värt att trotsa min oroliga mage och far med ut. Ångrar det inte en sekund, för vi hade jätteskoj. Alyson skrattade så hon nästan pissade ner sig...ett antal gånger. "What?" Märker även av att min engelska tonsätts av vem jag talar med. Skrämmande... 2 Guinness senare var vi på hemväg. Patrick tog en hamburgare på vägen tillbaka men jag hade fullt upp med att hålla magen i styr som det var, utan mera snabbmat. Sade ett sorgligt farväl före vi gick och lade oss, eftersom Patrick skulle flyga kl 8 till Bryssel (han studerar i Alicante i år) och Alyson kl 10 tillbaka hem.
Vaknade allt annat än utvilad på onsdag, efter att haft konstiga magkramper hela natten. Skam den som ger sig tänkte jag och gick ner på frukost. Denna morgon blev det bara corn flakes med mjölk, té och toast. Bokade en likadan dagstur som Patrick och Alyson hade varit på, tills torsdag. Sedan duschade jag, denna gång med riktigt schampo och tvål, och började söka närmaste DART(lokaltåg)-station. Tyckte jag var ganska nära och i alla fall i nån slags station när jag hörde en vänligt röst: "You look lost my friend..." Det var en man i reflexväst och polisliknande mössa. "A bit maybe... I'm looking for the DART-station." "Pretty close chap, this is the bus-station. Go out that door, over the street, go right then first street to the left." Hittade stationen och tog tåget till Howth, som är en "förort" vid kusten. Började vandra utmed klipporna runt halvön, men nu gick det ganska långsamt. Hamnade stanna och spy halvvägs och efter 2/3 gav jag upp och gick upp till vägen och började lifta. Fick lift snabbt och slapp ett kvarter ifrån en DART-station. Mannen var jättevänlig och frågade varifrån jag var, var jag hade gått och hur jag trivdes i Dublin. Där jag hoppade av fanns ett 4-stjärningt hotell som jag förärade med ett besök. "I REALLY need to use your toilet." "Then you should REALLY go straight ahead and turn right after the lounge." Skönt att man alltid kan lita på dyra hotell. Sedan tillbaka till the Bunkhouse för fosterställning blandat med WC-besök. Inte precis vad man kallar drömsemester, men ibland blir det bara så. På kvällen kom jag mig iväg och köpa ett liter yoghurt, som jag tänkte skulle hjälpa mig få magen i skick igen. Började känna mig riktigt ynklig...
Vaknade på torsdag efter mardrömsnatt nr 2... hann säkert med 25 WC-besök, och inget ljus i tunneln än på morgonen. Bokade om min dagstur tills på lördag och gav mig ut på yoghurtjakt. Fick även med mig Digestive-kex, vilket jag hoppas har mycket lugnande verkan på magen. Nu blir det väl att ligga och smula ner sängen och hoppas man är i skick imorgon, eller kanske redan ikväll. Tror dock inte jag far från hostelet annat än på yoghurtjakt fastän magen skulle börja kännas bättre.
Subscribe to:
Comments (Atom)
