glädjeskutt i sjuksängen

Torsdagmorgon och allt kändes trist och hopplöst. Borde jobba fast jag ligger hemma, men får inte anstränga ögat. Vad göra i sängen, ensam, om man inte får titta på något. Började ladda ner talböcker. Engelska, svenska och ett par self-help program t.o.m. Började lyssna på Da Vinci Code och tyckte det gick helt bra att avnjuta böcker på detta sätt. Just som jag skulle ställa in ny alarmtid för medicinering, så ringer telefonen. Shit pom-frit! Det är från Wärtsilä! Jag svarar och hamnar sitta ner för benen skakar. Jag har tydligen gjort ett gott intryck på intervjun och de undrar när jag är i Vasatrakten nästa gång, så vi kan göra upp detaljerna. Nu kan jag inte sitta mer utan småskuttar runt i lägenheten. Efter påsk kommer vi överens att träffas. Jee! Hamnar lägga mig i sängen igen för jag är helt utmattad. Småstudsande börjar jag ringa åt nära och kära och berätta det glädjande nyheten. Resten av dagen hör jag på Da Vinci Koden med ett nöjdt leende på läpparna. På kvällen började jag också planera "Tjöckan pilar världen runt":s Dublinavsnitt. Det är så att Tjöck-TV har startat ett reseprogram som reser runt i världen och betraktar olika pelare. Oxford och London-avsnitten är redan filmade och snart är det Dublins tur. Sedan lyssnade jag på Da Vinci Koden tills jag somnade.